Gud vad konstigt det känns att det är slut nu. Sista arbetsdagen är över och jag vet inte riktigt vad jag känner för det.

Min sista kund var iallafall jättetrevlig, så det var kul.

Nu ska vi iväg på grillfest/hejdåfest och äta massa gott och dricka guinness. Imorgon blir det att kliva upp tidigt, fastän det är första dagen på semestern. Bussen till Cork går klockan 10 ifrån centrum, och vi har lite att förbereda innan vi åker. 

De här otroligt fina Cupcakes gjorde Rebecca till oss i hejdåpresent. Jag blev verkligen rörd. Jag hatar att alla personer är så bra och snälla här! Det hade varit så mycket lättare att åka hem om de vore idioter.     

Näst sista dagen på jobbet idag. Vi började packa våra väskor igår, och det var först då det gick upp för mig att jag ska åka hem. Usch, jag HATAR att säga hejdå. Både till människor och platser. Imorgon ska vi ha en liten avskedsfest med grillning, och det kommer nog bli rätt jobbigt. Sjukt hur fort man kan fästa sig.

Det som är lite tröst är att Marina och Hanna följer med mig och Jocke till Cork i helgen, så dem behöver vi inte säga hejdå till förrän på söndag. Och om allt går som det ska så ses vi tre om bara några månader igen:)

Jag och Jocke har också varit och köpt open road pass med Irlandsbussarna till vår roadtrip nästa vecka. Vi börjar med ett par nätter i Cork och åker sedan vidare till Limerick och Galway innan vi åker tillbaka till Dublin för att sova på hotell på flygplatsen sista natten.

Två veckor kvar. Två veckor! Det är ju ingenting. Jag är så otroligt sorgsen och så otroligt förväntansfull på samma gång. 

Idag har vi ätit Mickes fantastiska skinksås hemma hos Marina och kompani. Känns lite som att vi bor där nu för tiden och man känner sig sjukt hemma där vid det här laget.

Irländsk byggnadskonst upphör aldrig att förvåna. Deras lägenhet är ny och fräsch, men trots det är avloppsrören på utsidan av huset - precis ovanför deras terass. Så när vi sitter därute och fikar så kan man höra direkt när någon är på toaletten, och hur det liksom rinner förbi alldeles vid sidan av bordet. 

På jobbet ringer det nästan ingenting. Vi sitter och kastar gris bland IBM-datorerna och har laddat upp med en kortlek för morgondan. Dessutom är man sjukt uppdaterad i bloggvärlden. 

Orkar inte redigera de nya bilderna från veckan, så det blir en på rödö-bron istället

Ja, i fredags var vi då på Phantom of the opera. Men innan det han vi också äta Kinamatsbuffé på samma restaurang som förra helgen, fast med ett större sällskap den här gången. 

Men Phantom of the opera. Jag vet inte ens var jag ska börja. Både jag och Jocke grät som småbarn när Ouvertyren gick igång. Det var en sån otrolig känsla att det var svårt att förstå att det var på riktigt. De som spelade phantom och christine var så otroligt duktiga, både musikaliskt och sceniskt. Nej, den upplevelsen är något jag aldrig kommer glömma.

Det var fotoförbud inne på teaterrn så jag hann bara ta de här två korten innan en vakt var framme och knackade mig på axeln.

I lördags åkte vi in till stan och åt middag hos Marina med flera och idag blev det middag hos Peter, Stefan och Stefan. Skönt att slippa laga mat och mycket roligare att äta tillsammans med andra. 

Imorgon börjar den näst sista jobbveckan. Bara 10 arbetsdagar kvar nu.             

Nu har jag kollat igenom massor av intervjuer och debatter från Almedalsveckan på svt.play, och jag är verkligen avundsjuk på Jesper som är där på plats. Jag älskar att se debatter! Framförallt för att se hur människor för sig i olika situationer och hur de beter sig när de blir pressade och upprörda. Jag har extremt mycket åsikter om saker och ting, och tycker att politik är så sjukt intressant, men jag skulle inte kunna tänka mig ett värre jobb! Jag får hjärtklappning bara av att se politikernas tal, när de snubblar på orden, harklar sig, bläddrar frenetiskt i sina papper och får gäll röst. Vilken jävla press. Och när de försöker vara lite roliga men publiken inte förstår att det helt plötsligt dyker upp ett skämt mitt i allt allvar, och stämningen bara blir pinsam.

Jag önskar att jag skulle få plocka ut mina favoriter bland politikerna och bilda nästa regering. Då jävlar! 

Nästan alla bilder uppe från senaste veckan är tagna på den lilla ön utanför Doolin, på västkusten. Jag fotar inte så mycket på vardagar så då blir det äldre bilder! 

Det verkar som att våra kära kunder äntligen har tagit semester. Nu har jag hunnit skriva fyra vykort utan att få ett enda samtal. Jag skrev ett gäng vykort första helgen här i Dublin, men sen fastnade de där i byrålådan. Det har ju trots allt gått några månader sedan dess, och jag vet att jag bland annat skrev om hur blommorna började slå ut och att jag var trött efter st. patrick's. Så det var bara att skriva nya och faktiskt se till att få iväg dem den här gången.

På fredag ska vi se Phantom of the opera! Jag kan nästan inte förstå det. Det har varit en dröm för mig i flera år nu, och att Londons uppsättning ska åka på jubileumsturné och passera Dublin är helt sjukt! Vilken jävla tajming. Synd bara att Gerard Butler inte är med i operasällskapet.

Ja, nu är det mindre än tre veckor kvar att jobba och bara ca. fyra veckor kvar tills vi är hemma i Sverige. Och då ska vi ha sommarlov(eller obetald semester rättare sagt). I vilket fall ska det bli så jävla skönt att vara ledig och bara umgås med vänner och familj. 

Trots förkylningen hade jag en helt okej dag på jobbet idag. Marina är tillbaka och jag hade ett par helt underbara kunder. Den ena hade problem med en nätverksskrivare, och när det var löst sa han lyckligt: "Tack Moa, du är verkligen en ängel!"

En sån enkel sak kan göra min dag.

Jag satt och kollade igenom lite kort och noterade att Jakob verkligen blir bra på ALLA bilder. Helt sjukt.         

Jag vaknar alltid några timmar före Jocke, och nu ligger han här och sover bredvid. Det är ofta ganska mysigt att få en stund för sig själv på morgonen, vilket han säkert tycker om sina kvällstimmar också. Tyvärr så har jag blivit sjuk och ligger här och hostar. Här på Irland är det ingen rättighet att vara hemma från jobbet när man är sjuk - åtminstone inte utan  läkarintyg. På vår arbetsplats ska vi kunna få tre obetald sjukdagar i månaden, även utan läkarintyg. Dock så är det inte så populärt hos arbetsgivarna att man använder de dagarna. I onsdags var jag hemma sjuk, då jag kände att det höll på att bryta ut. Det tog inte mer än någon timme innan vår manager ringde hem till mig och ställde massor av frågor. "På vilket sätt är du sjuk? Du såg ju frisk ut igår. Ska du till läkaren? Äter du någon medicin? Kommer du imorgon? 

Det var inte bara jag som var sjuk förra veckan heller. Det verkar gå något virus på vår desk för flera av oss är dåliga. Så såg tyvärr inte managern på det. På senaste team-mötet sa hon istället "Ja, det är ju lite konstigt att så många av er blir sjuka precis när Robert(en av våra chefer) är på semester."

Så imorgon vet jag inte hur jag ska göra. Det känns ju inte jättebra att sitta i telefonen hela dagen med hosta och ont i halsen, men jag misstänker att managern kommer komma hit personligen och hämta mig om sjukanmäler mig.

Igår firade jag och Jocke 2.5 år. Eftersom jag kände mig sjukare skippade jag festen och jag och Jocke hade en mysig dag på stan istället. Vi gick och åt på en kinesisk restaurang och åkte buss och tåg genom halva stan för att ta oss till den enda biografen i Dublin som visar filmen Fast Girls, som vi längtat efter att se. Det var precis lika bra som jag hoppats på. Nu har jag varit på bio två kvällar i rad. Med tanke på hur sällan jag la pengar på det när jag bodde i Östersund så är det sensationellt.